Sokokens beteende – Kung Rane – Sokoke

Flockinstinkt

En mycket trevlig egenskap är flockbeteendet. Vår gamle aby Alex uppskattade inte Bertils närmanden i början, men Bertil gav sig inte och efter någon månad fick han lov att ligga bredvid Alex. När sedan Oktoba kom var lyckan fullständig.



Allra bäst trivs de när de får bilda en hel hög… … och inte bryr de sig om lagen som reglerar minimimått för en katt i bur.

Hemmets människor ingår i högsta grad i flocken och de visar stort intresse för vad man gör. Man brukar säga att sokoken är tillgiven, men vill inte att man håller dem nära intill kroppen. Vi har sett olika varianter där den beskrivningen stämmer bäst på Oktoba som vill att man följer efter henne och klappar/borstar. Hon går på två ben och kryper längs golvet för att få uppmärksamhet. Achilles och Bertil hoppar gärna upp i knät, men mest nära vill Etana vara som älskar att man bär henne, helst efter att man jagat henne lite. Ett lite lustigt flockbeteende är när de gör en ”sokokeburnout” vilket innebär att alla spinner loss med bakbenen i vild flykt när de hör något plötsligt ljud som de uppfattar som hotfullt.

Ibland kan man tycka att det blir trångt

Jakt och lek Jaktinstinkten är stark vilket får utlopp när man leker med dem. De gillar att apportera och kommer med sina favoritleksaker som man ska kasta. Det kan vara mycket underhållande att se dem jaga varandra genom prasslande kattunnlar och brottas med lite olika tekniker. Bertils special är bakåtsparkar och Etana kan fälla dubbelt så store Achilles med nacksving.

Sokoken har mycket god hoppförmåga och älskar att ta sig upp till höga platser där tekniken att häva sig upp med framtassarna hjälper. Alla har vandrat på gardinstången och ingen har fallit ned eftersom de greppar stången med framtassarna och häver sig upp om det tappar fotfästet. Sedan är frågan vart man ska hoppa. Bertil som var först att gå på stången valde utrymmet ovanför kyl och frys. Fegar man ur kan man alltid hoppa till köksbordet.

Artemis och Afrodite från Oktobas kull var oskiljaktiga och det var en stor glädje att de fick fortsätta vara tillsammans. Vi fick även mycket intressant kunskap om sokokens beteende i den svenska naturen eftersom deras nya hem blev ute på landet utan farliga vägar mm. En bra egenskap är antiaggressivitet vilket gör att de oftast går bra ihop med andra katter och i sitt nya hem fick de två abykompisar. Helst leker de förstås med varandra på sokokevis. De trivs bra med hästarna och Artemis som är lite stillsammare i sin lek och jakt älskar att leka med taglet som ingen annan får röra. Favorit bland bytesdjuren är vårtbitare. De tar även ödlor som de bär in och man tror att samma ödla fick göra resan flera gånger ibland. Oktobas kull är extra duktiga på att öppna dörrar där Achilles är skickligast hos oss. Artemis och Afrodite kan t o m öppna ytterdörren vilket förstås är praktiskt där de bor. Afrodite var minst och svagast när hon föddes och behövde hjälp med diandet. Hon är som vuxen störst starkast och tuffast.

Ibland är lyckan total när de både får rida och gosa med det härliga hästhåret som man kan se i denna video: Vi fick tidigt höra att sokoken inte är rädd för vatten. Detta varierar en hel del. Hos oss hoppar Bertil gärna in i duschen och Achilles går lätt att bada. Många andra avskyr det. Afrodite har tagit det ett steg längre då hon med ojämna mellanrum tog en simtur i akvariet. Efteråt tämligen oberörd.

Mat och dryck Enligt vår erfarenhet är sokoken mycket disciplinerad när det gäller mat. Vår tidigare katt Alex var raka motsatsen. Han var en riktig gourmet som älskade att stjäla mat så man kunde aldrig lämna något obevakat. En gång sprang han i väg med en rå fläskkotlett från kylskåpet. Bertil fick sin uppfostran av Alex så han har utvecklat en teknik att trycka sig in när det ligger något gott på skålen. Nu med bara sokoke är det helt lugnt. De nöjer sig med att knapra sin torrmat och bildar matkö vid behov. Bertil är lite speciell med att han älskar basilika och blir enormt upphetsad av kattmynta medan de andra knappt bryr sig. De andra blir däremot upphetsade av svettiga träningskläder. Vår avelshona Etana behöver lite mer högoktanig mat som hon får uppe på bordet. Hon har en egenhet att tugga på tidningarna för att visa att hon är hungrig. Man får vara lite vaksam när hon är klar för Bertil som lärt sig av Alex brukar låtsas som ingenting så länge man inte vänder ryggen till.

Liksom de flesta katter vill de inte gärna dricka vid matplatsen. Bertil dricker från glas i diskhon och badkarskranen. Achilles dricker nere i badkaret och blir oftast nedstänkt av Bertil. Oktoba och Etana dricker på olika ställen där det bjuds.

Det som intas via munnen ska ju ut också. Vår erfarenhet är att sokoken är föredömlig när det gäller att göra sina behov. Det har inte varit en enda miss genom alla år. Inte ens kattungarna har missat. Oktoba och Achilles har tagit efter Bertil med att sitta på kanten och inte vidröra sanden när de gör ”nr 2”. Vi har förstås uppmuntrat den tekniken. På äldre dar tar Bertil lite bredare stans, men han var imponerande duktig att balansera på smala lådkanter i sin ungdom.


Fortplantning och kattungar Generellt har sokoken inga speciella problem med att föda. Vi missade precis när Oktoba födde sina fem på golvet med Bertil och Alex som förundrade åskådare. Hon bar in dem i en kattbur varifrån vi flyttade dem till boet. Etana kom upp till matte i soffan och visade att det var på gång. Vi tog henne till boet där hon ville att vi skulle vara med och hjälpa henne hela tiden. Vi trodde hon hade flera ungar med tanke på viktuppgången, men lurade oss på de stora juvren. Hon klarade det bra trots att det bara var en unge vilket annars kan skapa problem. I övrigt förekommer det att de vill föda i kattlådan.

Både Oktoba och Etana var föredömliga kattmammor. Oktobas ungar var som en myggsvärm i lägenheten så det gällde att man ”kattungesäkrat”. Fördelen var att de höll sig tillsammans även när de gömde sig. Med bara en unge att skydda blev Etana lite stingslig mot de andra katterna. Med obegränsad tillgång till mjölk var det knepigt att avvänja Bona Dea.


Sokoken som husdjur
De är fantastiskt trevliga som husdjur. Tillgivna, men inte påträngande. När man kommer hem möts man vid dörren och likaså på morgonen när man stiger upp. Har man bestämt att sovrummet inte är deras sovplats på natten accepterar de detta – under förutsättning att man vänt på handtaget. Man kan ha dem där inne på kvällen och när man sedan tar ut en av dem så följer ofta de andra efter utan protest. Generellt är sokoken tämligen tystlåten. Vi har ett undantag i Achilles som pratar och jamar för att få maximal uppmärksamhet. Etana har en trevlig vana vid frukost att sätta sig på köksfläkten för att tigga klapp och kel.

Man säger att de har humor vilket vi verkligen kan instämma i. Vi har sett så många dråpliga situationer och upptåg. Sokoken liksom många andra raser gör sk ”bajsrace” då de spinner loss i glädjen av att ha gjort sitt på lådan. Achilles och Apollon roade sig med att sitta runt hörnet och skrämma skiten ur Bertil när han hade varit på lådan vilket gav extra turbo åt hans race. Bertil var i unga dagar väldigt intresserad av toaletten och skulle nog kunna ha lärt sig att sitta där. Han startade med att undersöka hur den fungerar vilket jag hade turen att fånga på följande två videos:
( Bertil toa 1 )	( Bertil toa 2 )
Balkongen är en favoritplats och det är otroligt vad de tål och älskar värmen. Man behöver inte vara någon större detektiv för att räkna ut vem som är solkatten. Hennes mamma Adena och dotter Bona Dea håller ena framtassen likadant och hon har t.o.m. fått Oktoba att härma.

Hoppförmågan är stark och alla höga ställen måste undersökas. Man får se till att tavlor och speglar sitter stadigt. Parkour är en favoritsport.

Alla katter formas förstås av sin miljö och av hur man hanterar dem. Jag hoppas att denna berättelse har visat lite av de speciella egenskaper sokoken har. Oktoba visar stolt upp sina kattungar Kung Rane/Tage Ericsson jan 2015